Om paleolitisk diet

Hur avgör man egentligen vad som är nyttig mat?

Att avgöra vad som är bra mat kan vara svårt, och svaret på vad som är nyttigt är inte alltid uppenbart. Flera vetenskapliga områden, som näringslära, epidemiologi, fysiologi, biokemi, genetik, beteendevetenskap och folkhälsovetenskap, bidrar till att forma vår förståelse av sambandet mellan kost och hälsa. Alla områden har sina begränsningar och med så många olika perspektiv och faktorer att beakta kan det vara svårt att dra övergripande eller entydiga slutsatser.

En grundläggande utmaning är att vi alla reagerar olika på livsmedel. Faktorer som genetik, ämnesomsättning, ålder, aktivitetsnivå och livsstil i allmänhet spelar en stor roll i hur vår kropp hanterar maten vi äter. Det som fungerar bra för en person kanske inte är lika bra för en annan.

Dessutom har forskningen inom näringslära sina begränsningar. Den grundar sig framför allt på observationsstudier vilka kan ge värdefulla insikter men inte förmår fastställa att vissa kosthållningar eller livsmedel orsakar specifika hälsoutfall. Den randomiserade kontrollerade studien, som anses vara den mest tillförlitliga metoden inom klinisk forskning, kan fastställa orsakssamband men är svår att applicera inom nutritionsforskning på grund av till exempel utmaningar med populationsstorlek, kontroll av diet, mätning, tid och etiska överväganden. Det innebär att man inom näringslära ofta kan påvisa kovarians men inte kausalitet.

Genetiken ger oss värdefulla insikter om hur olika livsmedel kan påverka vår hälsa men trots att forskningen utvecklas snabbt så är det svårt att dra entydiga slutsatser eftersom hälsoeffekterna av mat i stor utsträckning påverkas av miljöfaktorer som livsstil och omgivning.

De mest underbyggda, och ur ett vetenskapligt perspektiv pålitliga, kostrekommendationerna kommer från oberoende forskningsorgan, internationella hälsoorganisationer och myndigheter, som till exempel Livsmedelsverket i Sverige. Livsmedelsverket baserar sina kostrekommendationer på omfattande forskning och beprövad erfarenhet genom att använda systematiska översikter och expertgranskning. Det är dock viktigt att förstå att dessa rekommendationer kan vara kulturellt betingade, riktar sig till den breda allmänheten och att de uppdateras långsamt eftersom det tar tid att samla tillräckligt med vetenskapliga bevis och uppnå konsensus innan nya råd kan ges.

Under de senaste årtiondena har evolutionsläran börjat tillämpas mer systematiskt inom medicinen, och ibland har dessa ansatser förts samman under beteckningen ”evolutionsmedicin”. Evolutionsmedicinen hävdar att många moderna hälsoproblem kan kopplas till skillnader mellan våra förfäders kost och livsstil och vår nuvarande kost och livsstil, vilket låter plausibelt och har ett visst stöd i forskning (Holt 2005; Lindeberg 2009).

Livsmedelsverket får ofta kritik för att vara för stelbenta och generiska i sina rekommendationer. En väsentlig skillnad mellan Livsmedelsverket och förespråkare av olika dieter är emellertid att Livsmedelsverkets syfte och verksamhet regleras av svensk lagstiftning. Det innebär bland annat att de är skyldiga att tillhandahålla råd som de bedömer främjar folkhälsan och att råden måste vara grundade i evidensbaserad forskning. Detsamma gäller inte för företag och privatpersoner som kan drivas av andra intressen och inte har samma krav på sig vad gäller vetenskaplig akribi.

Hur avgör man då vad som är nyttig mat? Som vi ser det är en kombination av evolutionsmedicin och mer traditionell näringslära det bästa svaret. Evolutionsmedicinen ger oss en rimlig, sammanhängande teoretisk grund utifrån vilken vi kan skapa en grundläggande kosthållning, värdera och inkorporera forskningsresultat från näringsläran och kontinuerligt justera dieten baserat på nya forskningsrön.